Historiska lärargestalter
Genom arkiverade dokument – brev, protokoll, skrivelser och tidningar blir några av de betydande föregångsgestalterna i den svenska lärarhistorien levande för oss. Hur beskrevs skolans och lärarnas uppdrag av dessa föregångare - vad skiljer och förenar då och nu?
Emil Hammarlund »
Emil Hammarlund var tillsammans med Fridtjuv Berg och Värner Rydén en av det sena 1800- och tidiga 1900-talets ledande skolmän. Han var en av de ursprungliga grundarna av Sveriges allmänna folkskollärareförening (SAF) 1880. En uppskattad föreningsmänniska, betydelsefull skolpolitiker och, tillsammans med sin hustru Amanda Hammarlund, skapare av barnbiblioteket Saga.
Fridtjuv Berg »
Han har kallats – ”den svenska grundskolans fader”, folkskollärare, sekreterare och ordförande i SAF under flera år, läromedelsförfattare, riksdagsman för liberalerna och ecklesiastikminister under två perioder mellan 1905 och 1914. Mest känd som författare till skriften ”Folkskolan som bottenskola”, 1883. Fridtjuv medverkade även som författare i SAGA-bibliotekets utgivning. Som en av de ledande inom folkskolans lärarkår tog han initiativet till 1906 års undervisningskommitté som ledde till en förbättrad folkskollärarutbildning och en ny läroplan för folkskolan. Som ecklesiastikminister (utbildningsminister) kunde han också själv genomdriva seminariereformen.
Alfred Dalin »
Alfred Dalin (1885 – 1919) förenade ett lärarfackligt arbete med skolutveckling som har avsatt spår i vår tid. Han var en engagerad och initiativrik folkskollärare och reformivrare som t.ex. tidigt verkade för en gemensam bottenskola och för samskolor för flickor och pojkar. En flitig medarbetare i den lärarfackliga tidskriften ”Svensk Läraretidning” och en av initiativtagarna till projektet ”Läseböcker för Sveriges barndomsskolor”. Dalin var den som kom med idén att involvera Selma Lagerlöf i projektet genom ”Nils Holgerssons underbara resa” och var själv aktiv som läroboksförfattare. Alfred Dalin har fått en skola i Jönköping uppkallad efter sig där även ett rum till minne av honom har inretts.
Värner Rydén »
Värner Rydén, (1878 – 1930) var folkskollärare, vice ordförande och ordförande i SAFs styrelse under perioden 1916 – 1930, riksdagsman för socialdemokraterna och ecklesiastikminister 1916 – 1919. Verner Rydén genomförde riksdagens beslut att avskaffa katekesen i folkskolan – något som inte var okontroversiellt vid denna tid. En ramsa från tiden talar sitt språk: ”Rydén den röda räven, han tog vår katekes. Bibeln tar han även, om tillfälle blott ges”. Erik Palmstierna, samtida riksdagsman med Rydén, tidigare liberal men senare socialdemokrat har karaktäriserat Rydén på följande sätt: ”När golvet lyftes upp, och man fick se det samhällets bottenlager, som den allmänna rösträtten förde fram, stod folkskolläraren uppklättrad på toppen av högen. Där stod han, talemannen. som kunde välja orden, som kände folket i sitt inre med just så mycken kunskap, att han var folket i gemen överlägsen.” Värner Rydén har fått en skola i Rosengård i Malmö uppkallad efter sig.
Ellen och Maria Moberg och Anna Warburg »
Två eldsjälar – Ellen och Maria Moberg i Norrköping – i ett nära samarbete med Friedrich Fröbels ambassadör i Sverige – Maria Moberg. En kraftfull trio som lämnat ett rikt arv till dagens förskollärare. De utvecklade verksamheten, fördjupade sina egna kunskaper och spred dem till hela kåren genom den organisation de byggde upp.
Josua Mjöberg
Josua Mjöberg (1876 – 1971), läroverkslärare vid Katedralskolan i Lund mellan 1918 och 1942 representerar en av många lärargestalter vid läroverken som vigde sitt liv och engagemang till skolan - de hyllades för sin yrkesgärning på ett sätt man ofta kan se exempel på i Tidning för Sveriges Läroverk. Josua Mjöberg blev docent i stilistik vid Lunds universitet efter att ha doktorerat på Tegnérs ungdomsdiktning. Han var ledamot av modersmålslärarnas förening under perioder och rektor vid Göteborgs högre samskola 1913 – 1918. Han utarbetade en läsebok för läroverket med litteratururval från tiden fram till början av 1900-talet och översatte flera isländska sagor till svenska. Utöver många uppdrag inom utbildningsväsendet var Josua verksam som ordförande i Föreningen Norden, medarbetare i Svenska Akademins ordbok och ledamot av Lunds stadsfullmäktige. En artikel ur Skånetidningen Lunds Dagblad från 1938 innehåller en rapport från det stora läroverksmötet i Stockholm den 20 augusti samma år. Vid lärarmötet behandlades en mängd olika frågor och undervisningsproblem bl. a. disciplinfrågan men till viss förvåning togs lärarlönerna inte upp till diskusson.
Annons för Josua Mjöbergs läsebok
Anna Rönström »
Anna Rönström var en av de kvinnor som startade flickskolor under en period då kvinnorna inte hade tillträde till läroverken. Hon hade mycket bestämda åsikter om flickors utbildning, som ibland skilde sig från både gemene mans och kvinnas, men också från huvudfåran i den etablerade kvinnobildningen. För Anna Rönström var flickans personliga utveckling det viktigaste och målet med utbildningen. Bildning, inte utbildning var huvudsyftet. Hon var motståndare till betyg och examina som en reaktion mot läroverkens kultur. Hon drev igenom sin linje vid införandet av normalskolekompetensen som blev ett intyg på genomgången utbildning – inte en examen.
I Svensk Läraretidning nr 48 1894 finns följande notis från ett möte i Lund:
Ester Boman »
Ester Boman (1879-1947) var inte bara reformpedagog som ivrade för en helhetssyn på skolans ämnen – praktik och teori skulle hänga ihop. Hon tog intryck av flera samtida pedagoger och kvinnosakskvinnor och blev själv också mycket aktiv i kampen för kvinnors rättigheter och rösträtt. Hon utbildade sig till flickskollärare vid Högre Lärarinneseminariet och startade 1909 Tyringe Helpension, en internatskola för flickor. Hennes idéer fick stort genomslag ti skolpolitiken på 1920- och 30-talen.