Lärarna utvecklar professionen

Att identifiera sig med en speciell yrkesgrupp innebär att spegla sig i andras föreställningar om vem man är och hur man är. Dessa föreställningar kan säga en del om reella förhållanden, men uttrycker också en hel del om vilken status yrket har i samhället.

Läraren har tidigare varit den bäst utbildade personen - i byn eller i socknen. I takt med att utbildningsnivån har höjts i samhället har inte lärarna längre sin status enbart på grund av sitt vetande. Likväl är läraryrket fortfarande ett av samhällets viktigaste yrken.

I början av det förra århundradet var folkskolläraryrket på stark uppgång. Lärarna och deras organisationer var ledande i det professionella samtalet, forskare, inspektörer och ministrar kom ur folkskollärarleden och tusentals lärare samlades under somrarna till de nordiska lärarmötena. Det var självklart att kalla lärarna som experter i de stora skolpolitiska utredningarna på 40-talet. Men i och med grundskolans genomförande på 50- och 60-talen skildes forskningen från de praktiserande lärarna. Regeringen förklarade att lärarna inte längre behövde någon kontakt med forskning utan skulle klara sig bäst med konkreta råd och anvisningar för sitt jobb. Under de senaste 60 - 70 åren har lärarna och deras organisationer envist hävdat behovet av en förlängd och fördjupad lärarutbildning som en grundförutsättning för en forskning som rör lärarnas yrkesutövande.

Trots all uppmärksamhet kring de otillfredsställande resultaten i skolan satsas dock fortfarande alltför litet på forskningsprogram som skulle kunna bidra till att utvecklingen av verksamheten i skolan leder till förbättrade resultat.

I de olika artiklarna under denna rubrik - ges en historisk och nutida bakgrund till den mycket aktuella frågan om läraryrkets professionalisering och ställning.

En gemensam lärarexamen innebär att lärare blir specialister på olika områden. Hör Solweig Eklund om vägen till lärarutbildningen som akademisk yrkesutbildning.